Del 1 – Utbränd/Medberoende – Vad menas?

by on 5 maj, 2014

Utbrändhet.. Vad menas med det och varför drabbas bara vissa? Det finns olika orsaker till utbrändhet, bekräftelsebehov är en av dem. ”Om jag jobbar hårt och visar min driftighet, då kanske någon talar om för mig hur viktig och betydelsefull jag är. Om jag tar på mig fler åtaganden och alltid ställer upp så ser dem kanske mig.” Detta leder till en falsk identitet, en identitet som endast bygger på hur bra vs mindre bra man presterar. Personer som blir utbrända är ofta medberoende. Chefens dröm är en medberoende person som anställd. Han/hon finns alltid där och tar gärna på sig extrajobb över helgen och sena kvällar. Personen får ofta höra: ”du ställer alltid upp! Så skönt att alltid kunna räkna med dig!” Riktigt skönt för andra men att säga ja till allt är ett tecken på att man är rädd för att säga nej, ”kanske tycker dem inte om mig längre då?”

Att vara medberoende behöver inte alltid ha med arbete att göra. En medberoende person kan t.ex. vara föräldern som alltid tar på sig uppdragen på föräldramötena. Det kan vara föräldern som alltid väljer att skjutsa barnen även om han/hon redan är stressad. Personen som alltid fixar och håller i dem där trevliga tillställningarna. Den som alltid finns där för vännerna men som struntar i sina egna behov. Dessa personer vill gärna visa att de kan så ingen blir besviken på dem. De gillar bekräftelsen de ofta får på att de klarar av att göra så mycket, och det dem gör ska gärna vara perfekt. En medberoendes största rädsla är att anses som lat och tråkig, då tror han/hon att man är misslyckad. Precis som en anorektiker tror hon/han är misslyckad om en går upp i vikt.

En medberoende person blir expert på att lära sig tyda andras behov och känslor, så han/hon kan anpassa sig därefter för att passa in. ”Om jag gör som andra vill – då tycker dem väl om mig?” Många skaffar sig ännu fler utmärkelser som t.ex. titlar och diplom, då känner dem att de får status och blir NÅGON. Men vi är någon och har ett värde redan från födseln. Våra prestationer gör oss inte mer värdefulla. Men många tror det och presterar allt mer för att klättra sig upp i ”statustrappan”. De lever i ett ständigt kämpande, livet är inte längre något underbart och njutningsfullt utan en tävling om vem som åstadkommit mest och därmed anses vara mest ”lyckad”. Ni vet den fina perfekta fasaden? Familjen som utåt sett ser perfekt ut och säger: ”nej vi bråkar aldrig!” Ungdomarna som låter sitt värde hänga på vilka märkeskläder de bär, vilka fester de är på och hur deras vänner ser ut. Innanför dessa fina masker bor väldigt trasiga människor.

Om man har fått kämpa extra mycket för att få uppmärksamhet, kärlek och bekräftelse från föräldrarna när man var liten, fortsätter man kämpa hela livet och tror att det är så man går tillväga för att bli omtyckt och skapa närhet till andra människor. ”Om jag visar hur duktig jag är kanske han/hon vill lära känna mig eller komma att tycka bättre om mig.” Men det är ingen bra idé att prestera sig till relationer. Jag bör påpeka att detta sker omedvetet, beteendet skapades i barndomen men går som på en autopilot.

Det är inte så stor skillnad på drog, arbete- och alkoholmissbruk. Det finns en anledning till att alla som gillar att arbeta inte blir utbrända. Många av oss har mycket att göra om dagarna, men enbart vissa kör på i så högt tempo att de till slut stupar. Självklart beror det b.la. på hur toleranta vi är mot stress, vissa är mer tåliga och andra mindre, det är individuellt. Men någonstans har det gått för långt när man en dag inte kan ta sig upp ur sängen längre. Då har man blundat för sig själv, sina egna behov och sin egen psykiska hälsa alltför länge och det finns en grundläggande sårbarhet för dessa destruktiva beteenden. Att ha mycket och göra behöver inte vara något negativt, precis som en bantning kan vara hälsosam för vissa av oss. Men precis som en bantning för en ätstörd person har gått alltför långt så har även en som varit/är utbränd sagt alldeles för mycket ”ja”.

 

Medberoende

Kommentera