Del 2 – Utbränd/Medberoende – Vem drabbas?

by on 5 maj, 2014

Det finns en grundläggande orsak till att vi blundar för våra behov. Alla har inte denna sårbarhet men många av oss, och det kan ta sig i uttryck på olika sätt. Drogen ”arbete” är mer socialt accepterat än t.ex. alkoholisten som super bort dem där jobbiga känslorna. En arbetsnarkoman får ofta höra att han/hon är duktig och driftig, vilket är egenskaper som denne gärna identifierar sig med. Vem är han/hon utan prestationer? Jag tycker dock det är positivt med människor som har passion för sitt arbete och det är absolut inget fel på att arbeta mycket – tvärtom. Vi människor mår bra av att känna oss behövda, alltså ha ett arbete. Men det är ytterligheterna som är osunda.

Denna inre sårbarhet beror på obearbetade känslor som alltid finns kvar inom oss så länge vi väljer att inte känna på dem. Det paradoxala i att inte känna på sina känslor är att de inte försvinner utan staplas på varandra. Genom att till exempel känna på sin ångest försvinner den allt snabbare än om vi flyr ifrån den. När man har trängt undan de jobbiga känslorna allt för länge blir de till slut för smärtsamma att möta och då ”faller” man omedvetet in i något missbruk/beroende eller annat destruktivt beteende.
medberoende1

Vad menar jag då med obearbetade känslor? Jo, alla har inte haft föräldrar som varit känslomässigt närvarande under deras uppväxt. Det är i anknytningen som vi bygger våra strategier och beteenden. Vad funkade för att få närhet? ”Jaha, jag ska aldrig gråta, för det tycker dem är jobbigt = då är jag inte lika omtyckt längre.” Detta är en av anledningarna till att de flesta av oss har en tendens att alltid endast visa upp vår positiva sida. För vad händer om jag visar mig sårbar? Kanske sticker han/hon som jag vill närma mig? Bäst att hålla masken.

Obearbetade känslor förs vidare i generationer tills någon bestämmer sig för att det får bli en ändring. Ofta blir det för jobbigt att låta bli att förändras – då är en förändring den enda vägen, vilket är mycket positivt. Ofta blir den som hamnar i missbruk eller någon annan psykisk sjukdom, personen i släktet som väljer att börja jobba med sig själv. För att ta mig själv som ett exempel så behövdes ett antal timmars terapi för att jag sakta men säkert skulle börja få allt bättre kontakt med mitt eget känslosystem. Nu tränar jag dagligen på att våga visa alla känslor, både positiva som negativa för min omgivning, inte alltid lika lätt som det låter. I början var det svårast att själv veta vad jag kände och vilken känsla som satt var i kroppen. Inte så konstigt eftersom jag hela mitt liv omedvetet tränat på att tränga undan alla jobbiga känslor. Vi har mycket att lära av våra småbarn där ute, dem struntar fullkomligt i någon osmaklig fasad utan är sig själva. De gråter när de är ledsna och skrattar när de är glada – hur svårt ska det egentligen vara? När vi växer upp tappar vi den förmågan alltmer. Förmågan att ”bara” vara sig själv.

Vi behöver visa våra barn att de är lika mycket värda även när de är ledsna och arga som glada. Det gör vi genom att ge dem lika mycket uppmärksamhet och känslomässig bekräftelse även när de jobbiga känslorna kommer fram – då skapar vi trygga individer.

Gå gärna in och lyssna på ett program av Livsradio med Gaya Pienitzka och Kelly Piena på Radio Roslagen. Detta avsnitt handlar om just utbrändhet: http://radioroslagen.se/webbradio/old/358/8iAJe3dfOaOY6M8JEAKXr30OP3q7f1ve9WNeQRjv

 

beroende

3 Responses to “Del 2 – Utbränd/Medberoende – Vem drabbas?”

  • Sofia Erlandsson skriver:
  • Jenny skriver:

    Känner igen mig såå mycket. Har nu en son som jag ska göra mitt yttersta för att han ska växa upp med en stark självkänsla som inte är byggd av prestationer utan den ska komma inifrån <3

    • admin skriver:

      Hej Jenny! Det låter jättebra! Det finns nog inget viktigare än att vi har en stark självkänsla, först då har vi förutsättningar för att kunna hantera och anta de utmaningar vi ställs för i livet. Tänk på att barn inte gör som vi säger utan som vi gör. Var en god förebild för din lilla son, så kommer det nog bli bra! Det räcker med att du börjar med dig själv, då kommer mycket annat falla på plats helt naturligt.

      Några enkla tips är att bekräfta honom precis som han är, se han, bekräfta alla hans känslor, bli inte rädd själv när han gråter utan visa att det är helt okej och lika viktigt att visa sig ledsen som glad. Ge han lika mycket uppmärksamhet och kärlek när han bara ”är” som när han presterar. Eftersom barn utvecklar en prestationsbaserad självkänsla om de bara får uppmärksamhet och beröm när de gör presterar.

      Må gott!

Kommentera