Bradagbok – vägen till ett bättre uppvaknande, Del 1

by on 17 december, 2014

Det sägs att den känsla man vaknar upp och startar sin morgon med, avgör hur resten av dagen kommer att se ut.

Ni vet den klassiska, man tappar kaffekoppen och helt plötsligt blir man sen till jobbet/skolan och redan där är den negativa karusellen igång.

Ni vet säkert också hur dagarna brukar flyta på i ett ruskigt bra tempo när man känner att man går runt med en härlig känsla av ett ständigt ”flow” i kroppen, som sedan smittar av sig på både det man gör och bemötandet man får av andra.

För några år sedan när jag led av anorexia, gick jag runt i ett stort moln av ilska och negativitet. Allt var kasst och jag hittade alltfler tillfällen i den yttre världen att skylla mitt mående på. ”Det är skolans fel” och nästa dag var det stadens fel, osv osv. Sådär höll jag på, vilket bidrog till att jag bytte skola tre gånger!

Jag hade låg energi och tänkte att om jag skulle vara kvar i min ätstörning livet ut vilket jag planerade (konstigt nog), var jag tvungen att byta inriktning på min gymnasielinje. Det fanns ingen energi för att bli fotograf som jag studerade till, utan kände mig nu tvungen att byta till ett mer stillasittande jobb. Linjen jag valde blev ”handelsprogrammet”. Jag insåg några veckor efter linjebytet att jag i hela mitt liv flytt ifrån jobbiga situationer. Jag led av ett flyktbeteende som jag var tvungen att bryta för att bli tillfreds med mig själv och få möjlighet att kunna finna ro.

Under min tonårstid var jag väldigt vilsen och hade ett behov av att hitta på saker nästan jämt. Jag ville hitta på och testa så mycket som möjligt och trodde alltid att gräset skulle vara grönare på andra sidan, vare sig det gällde skola, klasskompisar eller fester. Jag minns inte att jag någonsin varit på samma fest en hel kväll. ”Vad tråkigt att bara vara på en fest, desto fler folk (flirtar) man träffar på, ju roligare blir väl kvällen?” Snacka om att ha en rastlös själ. Jag kunde inte vara nöjd med något, och inte var det väl schyst mot min omgivning att aldrig vara nöjd med att ”bara” vara med mina vänner en hel kväll?

nike_find_your_greatness_diver

Vad har då detta flyktbeteende med vårt uppvaknande att göra?

Jo, allt handlar nämligen om invanda mönster och upprepning av liknande tankar och känslor. Det är alltid lättare för oss människor att tänka negativt, eftersom vi har ett inbyggt negativt synsätt som vi använde oss av långt tillbaka i tiden. Då var det större chans att överleva om man tänkte negativt (höll sig borta från fara) än att tänka positivt. Därför är vi snabba på att värdera saker som negativt och vi letar och uppmärksammar även negativa saker lättare än positiva.

Ni alla vet förmodligen redan att om vi fått åtta komplimanger på en dag och sedan fått en negativ kommentar angående en hemuppgift, så har vi en tendens att enbart fokusera på det som gick mindre bra istället för allt som gick kanon. Vi svenskar har även blivit drabbade av den så kallade ”jantelagen” och är ofta väldigt stränga mot oss själva. De saker vi gjort bra har vi lätt att vifta undan och ta för givet att vi skulle klarat. Men det positiva är att detta går att träna bort och istället lära hjärnan att uppmärksamma de positiva sakerna/händelserna.

När jag började skriva en ”Bradagbok” började det helt plötsligt hända väldigt spännande saker i min vardag och mitt humör förändrades drastiskt. Att skriva en Bradagbok handlar om att uppmärksamma de fina vi har i livet och även de saker som vi gör bra och utvecklas av. Varje gång vi går emot en rädsla är vi modiga och det ska dokumenteras i denna dagbok. När jag blev rekommenderad att börja skriva av min coach på MT-gruppen förstod jag till en början inte varför det skulle vara nödvändigt. Det tog ett litet tag att komma in i denna rutin, men när jag väl började få kläm på det hela och skrev på samma rutin som jag borstade tänderna började förändringen komma. Nu några år efteråt inser jag ännu mer hur viktigt det är att dokumentera sina framsteg och jag märkte redan efter någon vecka att jag började ta stora steg framåt i min personliga utveckling. Just då handlade det mest om mitt tillfrisknande ifrån min ätstörning och det var en mäktig känsla att kunna gå tillbaka ca. tre veckor i Bradagboken och se hur långt jag kommit.

Fortsättning följer…

mudrost

Kommentera