Sjuk vs Frisk

by on 16 februari, 2015
Bild1
Tänk att fixeringen vid att vara smal kan bli viktigare än att skapa minnen för livet. Jag trodde smal var lika med lycklig, om jag bara gick ner i vikt skulle mitt liv bli perfekt. Det blev inte riktigt så, tvärtom. Många nätter låg jag sömnlös då jag inte vågade somna – tänk om jag inte skulle vakna igen? I slutet blev det väldigt påtagligt för mig hur nära min egen begravning jag var.Jag tittar på bilder när jag var sjuk och ser hur jag ler men mina ögon säger något annat. Livsglädjen är borta för längesedan, och den riktiga Malin är inte närvarande. När jag tittar på den magra versionen av mig får jag en konstig känsla i magen. Jag minns att jag kände mig stark på ett sätt, men vad är det starka i att ignorera kroppens behov? Med ätstörningen kände jag att jag äntligen blev Någon. Frågan är vem jag i så fall ansåg att jag blev? Min personlighet hade helt försvunnit ju. Vad var det för fel på den tjej jag var från början? Hon hade ju redan då massor av härliga kvaliteter. När jag tittar på denna bild ser jag bara en sjuk tjej, det känns inte som jag på bilden. Jag ser en mager tjej som blev andfådd bara hon tog på sig kläderna på morgonen. Att gå till bussen var som ett träningspass för den svaga kropp jag hade. Jag får idag samtal av ungdomar som desperat skriker efter hjälp men där ätstörningskliniker inte anser att de är tillräckligt smala för att gå i behandling. Jag blir så arg. Ätstörningen sitter i tankarna, punkt slut. Jag som är väldigt liten skulle aldrig kunna bli så mager som tjejer med en längd på 170 cm t.ex. Vi är alla olika. Jag vet fall där kroppar stängts av redan efter bara några veckor av svält. När någon är modig och ber om hjälp – blunda inte då!

Idag har jag lärt mig massor. Eftersom relationen till mig själv stärkts har jag därmed automatiskt fått bättre relationer med andra. Nu väljer jag att umgås med människor som behandlar mig med den respekt och kärlek jag (vi alla) förtjänar! Jag identifierar mig med den tjej jag faktiskt är och inte med hur jag ser ut, och det förväntar jag mig att andra också ska göra annars tackar jag för tiden och vänder på klacken. Idag är min kropp stark, inifrån och ut och jag kan äntligen vara tacksam över den jag är. Det hoppas jag Du som läser detta just nu också är! <3

”En dag ska vi dö. Alla andra dagar ska vi leva.”

Kommentera