Jag flirtar aldrig nykter

by on 3 september, 2013

Dysfunktionellt

Visst är det väl märkligt hur vanligt det är att folk kan ha pratat hur länge som helst på gårdagens fest, för att nästa dag inte ens våga hälsa på varandra?

Isabella Löwengrip Spångbergs (Blondinbella) länkar på sin blogg till ett blogginlägg som hennes man Odd skrivit, där han beskriver sin version av hur han träffade Blondinbella. De har varit bekanta sedan tidig ålder. När de var yngre försökte Bella få ögonkontakt med Odd men uppfattade honom som ointresserad. Odd förklarar i ett blogginlägg att han från början var väldigt osäker men tyckte att Bella var vacker som en prinsessa. Han dolde osäkerheten bakom en ”cool” fasad. Om han lyckades framstå som tillräckligt tuff skulle det förhoppningsvis inte göra lika ont om han skulle bli avvisad.

Varför skriver jag då om hur de träffades? Jo, av den anledningen att många omedvetet gömmer sig bakom en fasad precis som Odd gjorde. Man försöker dölja sina egna känslor bakom en mur som man omedvetet bygger upp för att skydda sig själv. Genom att visa sig cool och ointresserad hoppas på att skapa ett intresse. Om man visar sig intresserad och blir avvisad riskerar man att tappa ansiktet.

Jag har precis skrivit en uppsats om relationsmissbruk, så kallad osund kärlek (intimitet). En av de slutsatser jag kommit fram till är att det ökade skilsmässoantalet kan vara ett tecken på att intimitetskrisen ökar. Det är mycket vanligt att ”intimitets-missbrukare” håller till på partyställen och att de blivit mötesplatser för likasinnade. Osäkerheten och intimitetsproblemen gör att många tar till alkohol för att känna sig självsäkra.

Under flera år jag varit känslomässigt avstängd och kan med fog säga att jag blivit sårad genom att jag gömt mig bakom ”muren”. Idag jobbar jag på att lära mig välja sunda relationer och vara tydlig med vad jag känner. En sund relation är en relation där två personer delar samma intressen, värderingar och levnadssätt som leder till ömsesidig respekt. Sunda relationer innehåller både passion och trygghet och består av en medelväg mellan de extrema typerna av förhållanden. Sunda relationer grundas på rationella överväganden och sunt förnuft. Sunda relationer integrerar passion och upphetsning med en känsla av trygghet och lugn.

Osäkerhet

Människor som blivit beroende av droger använder detta kemiska bruk för att känna ett lugn och en tillfredsställelse. De som är beroende av kokain eller amfetamin använder drogen för att den förstärker känslor och upplevelser, och två partners i ett besatthetsförhållande missbrukar relationen på samma sätt som missbrukare av droger tar lugnande tabletter, t.ex. cannabis – de är ute efter att känna trygghetskänslor för att kunna känna sig tillfreds. Sedan finns de dem som ger sig in i passiva förhållanden och de söker känslobedövning.

De kemiskt beroende människorna använder drogen för att kunna hantera tankar, känslor och handlingar. Människor med intimitets-problematik kan missbruka relationer på olika sätt. En del bygger upp romantiska fantasier kring partnern för att må bra själva eller så använder de relationen som känslobedövningsmedel. I båda fallen fungerar relationen som en drog och får den beroende att känna sig bättre genom att blockera andra problem utanför relationen. Både drogmissbruk och relationsmissbruk är ett sätt att avstå från att ta ansvar för sig själv och sitt liv. Missbruken får oss att må bättre för stunden även om vi inte tänkt eller handlat/agerat bättre, men skadar oss långsiktigt.

Människor som är blint förälskade bär skygglappar. De använder sig av känslor istället för rationellt tänkande. De ”tänker” med hormoner och passioner. Konsekvensen blir att de går in i relationer som de i slutändan känner sig sårade av. I beroende, tvångsmässiga förhållanden, skapas intensitet utan innehåll. Den märkliga kombinationen av intensiv passion och sexualitet som parterna delar skapar känslomässiga höjdpunkter som blockerar alla andra känslor. Parterna i sådana beroendeförhållanden upplever stark eufori och tror att de är förälskade. Fast båda parterna kanske delar den starka förälskelsen har de oftast inte mycket annat gemensamt, så där finns inte tillräcklig grund för att bygga ett stabilt, friskt förhållande. I de flesta beroende förhållanden delar varken parterna intressen, värderingar, mål, preferenser i övrigt eller ömsesidig respekt. För människor i sådana förhållanden innebär det att de tror att de inte kan leva utan förhållandet. De vill inte ha förhållandet, utan de måste, därför att de tror att de skulle mista en del av sig själva om förhållandet skulle ta slut.

Terence Gorski beskriver dysfunktionella relationer som giftiga ormar i sin bok: ”Hanterliga till en början men i slutändan dödliga.” Jag är nog inte ensam om att ha träffat någon som jag varit medveten om att jag skulle komma att känna mig sårad av om jag ger mig in i en relation med denna person. En del av mig har varnat mig tidigt om dessa ”giftormar” (känslomässigt avstängda killar), men ändå har jag fått någon slags relation till killarna.

Ni vet känslan av att befinna sig i ”fel förhållande”? När man stänger av sitt medvetande och blir så attraherad att man låter de starka känslorna bestämma, och blir till slut sårad. Man har vetat att man måste bryta, men inte vågat göra det. Först mår man så underbart eftersom denna attraktion man känner tillfälligt bedövar vår känslomässiga hunger. Men om man bara låter känslorna få bestämma kommer man skapa sig väldigt många osunda relationer. Man behöver inte ha en parrelation med alla ”attraktioner”. Med tydlig kommunikation från första början av en relation undviker vi att bli sårade, då kan man ha en relation där man bara delar en attraktion och stillar sitt sexuella behov.

I tvångsmässiga, besatta relationer finns en passion och en sexlust som får en att må så bra att man inte tror på den rationalitetens röst som säger stopp och belägg. Driften att gå in i relationen och stanna kvar där till varje pris är starkare än alla rationella argument. Innan du vet ordet av, är du engagerad i en relation som skadar dig, precis som din inre, rationella röst sade att den skulle.

I det apatiska, likgiltiga förhållandet påminner parterna om kärlek men till slut gör sig deras otillfredsställda behov och ensamhet sig påmind igen med ännu starkare drift än förut. De hanterar sin emotionella hunger antingen genom att försöka smälta samman med en annan människa eller genom att isolera sig själva från kärlekens smärta.

Om båda parterna vill ha ut detsamma av relationen, oberoende av om det är på besatthetens eller den passiva nivån, kan relationen pågå länge innan problemen blir manifesta. Men om den ena vill lägga all sin tid på kärleksrelationen och den andra vill ha ett distanserat förhållningssätt, dröjer det inte länge innan konflikten bryter ut.

Från det att vi föds är vi ”genetiskt förprogrammerade” att knyta an till våra föräldrar. Orsaken till detta är att människan till skillnad från de flesta andra djur föds med en hjärna som till stora delar är outvecklad åtminstone kunskapsmässigt. Vi har redan från tidiga år ett medfött signalsystem för att tajta till relationen med de vi vill närma oss. På detta sätt skapas känslomässiga band och signalen har många likheter med en flört som vi ofta använder när vi som vuxen försöker närma oss någon som attraherar oss. När du träffar någon använder du vanligtvis samma beteendemönster för att skapa närhet som du gjorde i relationen till dina föräldrar när du var liten.

Konsekvensen av att så många människor är rädda och omedvetna om sitt eget känslosystem, blir att de är otydliga i sina kommunikationer och kan omöjligt hantera varken sina egna eller andras känslor. Av den anledningen ger sig många människor in i osunda relationer som saknar innehåll. De har svårt att skilja på tanke och känsla och har ingen aning om vad känslorna signalerar utan känns det obehagligt är det lättast att ignorera, anser många. Det finns otaliga exempel på hur föräldrar som har svårt att visa och förstå sina känslor kopierar detta till barnen. Hur många gånger hör man inte en förälder säga till sitt barn: ”Inte ska du väl gråta”, och kanske får barnet en glass eller klapp på axeln för att sedan ”rycka upp sig”, där konsekvensen blir att barnet tränger undan sina känslor och lär sig att ignorera känslornas signaler. Många har blivit uppfostrade där negativa känslor inte är tillräckligt ”fina” och bör därför undanhållas. Men en känsla kan aldrig vara fel, våra känslor är en del av oss själva och när man som förälder inte visar att det är okej att känna sig ledsen, växer ett barn upp och tror att han/hon är oduglig.

Många är noga med att framstå som lyckliga dygnet runt men vi behöver komma ihåg att en sådan verklighet inte existerar. Ungdomar som jag jag pratar med kommer och känner sig nedstämda och utbrister att alla andra alltid verkar så lyckliga. Med ledsna miner  frågar de vad det är för fel på sig själva som känner sig nedstämda och ibland ledsna. Men när jag frågar vad dessa ungdomar själva ger för bild av sig själva så är denna bild väldigt identisk med de andra ungdomarnas lyckliga fasad.

Vi vill vara en i gänget och känna samhörighet med andra människor, därför väljer många omedvetet att tränga undan sina känslor, allt för att inte visa sig sårbar och kanske bli avvisad. Som jag i tidigare inlägg skrivit är vi är lika djuren på det sätt att vi väldigt högt prioriterar att vara en i flocken genom att framstå som starka. Idag offrar många mycket av sig själva för att andra ska tycka om en, och genom att blunda för sina egna behov och tränga undan sina känslor så gör vi beslag på oss själva och förminskar oss som individer istället för att stärka oss själva och visa oss värdefulla genom att tillåta oss att visa våra känslor offentligt, för vi är värdefulla precis som vi är och ska inte behöva nedvärdera oss själva för att passa in. Vi ska inte behöva känna behov av andras gillande för att tro vi duger, utan vi behöver  hitta tryggheten i oss själva, för då bär vi den alltid med oss, med eller utan andras godkännande.

Många är inte medvetna om att de befinner sig i ett relationsmissbruk/intimitetskris. Jag har fått upp ögonen för detta missbruk nu under min coach-utbildning på LifeCap. Idag går många in i relationer där de inte har någon aning om vad syftet med relationen är och känner sig till slut sårade. En del avstår helt från äktenskap och andra känner stort behov att ständigt vara tillsammans med någon. Jag har alltid varit rädd för att skapa ett seriöst förhållande med någon, och ”skyddade mig” genom att bara flirta runt och där jag tog allt ganska oseriöst. Denna försvarsmekanism vet jag att många omedvetet använder sig av idag. Jag kunde aldrig känna mig tillfreds med bara en kille, utan ju fler samtidigt desto bättre (en mycket vanlig försvarsmekanism mot rädslan att bli avvisad idag bland många). Många kanske inte fick den känslomässiga bekräftelsen när de var små och försöker omedvetet tillfredsställa det behovet genom att flirta runt.

Jag finner det problematiskt att så många människor har problem med intimiteten, människan behöver gruppsamhörighet för att bli välmående. Eftersom det är i mötet med andra människor som vi utvecklas, behöver vi både vänskapsrelationer och kärleksrelationer för att må bra. Människor är sociala varelser och partnerrelationer utgör en mycket viktig del av de flesta människors liv.

Det blir allt vanligare att människor undviker att prata om sina känslor bara för att det är obehagligt och skilsmässoantalen stiger alltmer, för att man inte lär känna sin partner på riktigt från början. Många har otydlig kommunikation i sina relationer och är osams mer än de är sams, någon gång i framtiden kommer de behöva ta tag i de olösta konflikterna. Det är problematiskt att så många inte trivs med sitt kärleksliv och lägger skulden på sina partners när de själva är minst lika delaktiga i problematiken. Är vi inte tydliga med vad vi vill ha ut av en relation kan vi inte förvänta oss något heller. Jag har många gånger fått höra: ”vilket svin han var Malin, han ville bara ha sex med mig!” Men hur tydlig var du med att du ville ha något seriöst då? Oftast har de inte varit så tydliga och då får man tyvärr skylla sig själv.

Många går runt som om de hade en mur runt omkring sig, där de skyddar sig mot att låta någon lära känna personen bakom muren. Utanför muren visas det som känns okej att visa upp för andra om sig själv, men det allra känsligaste finns bakom muren. Muren finns för att vi är rädda att visa hela oss själva och då syftar jag inte på våra egenskaper, utan på de obehagliga känslor som känns riskabla att visa. Men om vi hade kunnat vara lite mer ärliga med att visa vad vi känner och inte låta intellektet bestämma för hur vi ska framstå som person. Detta leder till framtida konflikter uppstå där parterna inser att de lärt känna någon helt annan person som ”kärleken” försökt göra sken av. Tänk att det kan vara så svårt för oss människor att ”bara” vara oss själva. Det håller på att bli en folksjukdom att vara känslomässigt avstängd och det ser jag som ett stort problem för vår psykiska hälsa.

Enligt Terence Gorski får man problem med relationer om man kommer från en som han beskriver det, dysfunktionell familj. En dysfunktionell familj är en socialt och emotionellt sluten familj. I sin bok beskriver Terence några grundläggande orsaker till relationsmissbruk:

1. Otydlig kommunikation – som leder till irritation, missförstånd och missnöje.

2. Orealistiska förväntningar på relationen – många förväntar sig att partnern ska vara eller göra på ett visst sätt.

3. Belöning – vad för sorts belöning var och en av oss förväntar oss i en relation, det finns både fysisk och emotionell belöning och vad den ena partnern anser är en livskvalitéförbättring behöver inte betyda samma belöning för den andre.

4. Inflytande – Det kan även skapa problem i relationen om någon av parterna bestämmer mer än den andre och får mer makt.

5. Tillit – känner vi att vi inte kan lita på vår partner uppnår vi omöjligt sund kärlek, det är viktigt att båda partnerna kan känna en trygghet i att visa sig sårbara inför varandra.

6. Gränser – en del förväxlar sina egna värderingar, tankar och känslor med partnerns och då uppstår problem. Det är viktigt att man inte förminskar sig själv även om partnern inte håller med.

7. Social kompetens – Terence anser att det är viktigt att man behåller sitt sociala kontaktnätverk även om man går in i en relation.

8. Konsekvenser – resultatet av hur bra vi samspelar i en relation.

Enligt Terence grundar sig irrationella relationer i ett desperat försök att stilla den känslomässiga hungern. Terence anser att friska förhållanden är rationella därför att man väljer dem utifrån hur mogen man är, han anser att man väljer om man vill gå in i en frisk relation eller inte genom att titta igenom sina värderingar och en rad olika egenskaper som avgör vilken nivå man vill starta relationen på.

Erik Homburger Erikson har skapat en teori där han påstår att människan behöver gå igenom åtta olika utvecklingsfaser för att uppnå full psykisk hälsa. Varje stadie i utvecklingen har en specifik problematik, som individen behöver gå igenom innan hon kan bemästra konflikten under nästa utvecklingsstadium. Med ordet kris menar Erikson en vändpunkt i människans liv, antingen blir det positivt eller negativt beroende på om man lyckats slutföra och ta sig igenom den psykologiska utmaningen (”krisen”) i varje stadie. Enligt Erikson är inte människor antingen fullt förverkligade (färdigutvecklade) eller inte förverkligade överhuvudtaget. Han menar att människor är oftast integrerade på vissa livsområden och desintegrerade på andra, förverkligade till viss del men inte fullt ut. Erikson anser att endast den människa som är säker på sin identitet kan ha nära kärleksrelationer till en annan människa, sådana relationer som leder till sann hängivelse och förening. I sund kärlek är man totalt sårbar inför varandra och utlämnar/visar sitt rätta jag. Man kan alltid bli övergiven och sårad. Många ryggar här tillbaka, speciellt om man är osäker på sin egen identitet, genom att isolera sig eller söka bekräftelsebehov bland alla möjliga. Intimitetskrisen är då ett faktum.

Mina erfarenheter överensstämmer med Eriksons teori och jag tycker det verkar logiskt att om man behöver veta vem man själv är, vad man söker och ta sig en funderare över vad man har för värderingar. Hur ska man annars kunna finna en lämplig partner som har mål, drömmar, levnadssätt och värderingar som passar med sina egna? Tidigare reflekterade jag aldrig över mina värderingar, och förstod inte att det var på grund av mig som alla mina relationer rann ut i sanden. Jag var vilsen och sprang runt som i en djungel och var med många olika killar, utan att ens fundera på varför jag träffade alla dessa killar och vad jag ville ha ut av varje relation.

På grund av att jag inte varit trygg i mig själv har jag tidigare träffat killar som inte varit bra för mig. Nu är jag tacksam för all den kunskap jag fått än så länge under min utbildning på LifeCap och även av boken Sund kärlek av Terence T. Gorski. Även om det är en lång process och inte alltid lätt att vara tydlig och läsa av mina egna känslor, så har jag idag tydliga krav på hur min framtida pojkvän ska vara och tar inte vem som helst som jag tidigare nästan gjort, då gick jag bara på utseendet i stort sätt.

Hur kom jag till insikt? Jo, nu försöker jag enbart sträva efter att tillgodose mina egna behov och drömmar. Det låter enkelt, men så är det ofta. Enkelt är stort!

”Kärleken är enkel, sann och rak. Det är vi som krånglar till den”.

Kommentera