Mobilisering mot mobbare

by on 11 mars, 2014

Mer än 100,000 personer bara i Sverige lider av allvarliga ätstörningar men utöver dessa finns ett stort mörkertal som inte kommer fram till vården. Ungdomar får alltmer ångest vilket inte är så konstigt. Det räcker inte med att de ska prestera bra för att få höga betyg. De ska dessutom vara populära bland kompisar, snygga samt klä sig rätt med det senaste modet.

Jag pratade med några unga tjejer förra veckan som stannade kvar en liten stund efter min föreläsning. En tjej sa till mig: ”Det är så skönt att ha börjat på denna skola för nu har jag vänner som tycker om mig för den jag är och inte beroende på hur jag ser ut eller vilka kläder jag bär”. Jag blev så glad och det värmde mitt hjärta att höra detta från en tjej i sjunde klass. Jag hoppas innerligt att hon och hennes tjejkompisar kommer fortsätta vara sig själva och inte försöka vara någon som är rätt för att behaga andra, som tyvärr är så vanligt i de yngre tonåren. Samtidigt gjorde det ont i mig att bli påmind om denna extrema utseendefixering som nu börjar i allt lägre åldrar. Bantning förekommer nu redan vid sju års ålder och alltfler tar livet av sig på grund av mobbning!! Detta är helt absurt för mig.

De tonåringar som vågar vara sig själva under de tuffa yngre ungdomsåren, kommer i de flesta fall fortsätta utveckla en allt bättre självkänsla. Det är så härligt att se de få som vågar stå emot grupptrycket, som inte mobbar och som inte sminkar sig eller bär alltför dyra märkeskläder bara för andra börjat göra det. De bryr sig inte om grupper hit och dit, utan är med de kompisar de gillar för att de är goa människor. Det är ironiskt att de som har svagast självkänsla och dåligt självförtroende försöker dölja detta genom att vara elaka mot andra och projicera sin osäkerhet på något annat än de själva. De försöker vara tuffa men borde ägna tid åt att träna sitt inre istället för att försöka dölja sina tillkortakommanden med yttre attribut. För ”inne-gänget” är det jätteviktigt att tillhöra rätt gäng, vilket säger mer om deras osäkerhet än dem i ”ute-gänget”.

Mobbarna som ofta tillhör de så kallade ”inne-gänget” är ofta de som saknar den inre tryggheten och just därför döljer de detta med den, som de tror, tuffa masken. Hur coolt är det att vara taskig mot de som sköter sig i skolan och som vågar vara sig själva? Coolt är det att inte känna behov av att hävda sig utan veta att man duger som man är. Coolt är det att inte gå in i någon roll där man försöker dra poänger genom att racka ner på andra. Coolt är det att säga nej och våga stå utanför när något inte känns rätt. Coolt är att vända mobbarna ryggen men samtidigt löpa risken att bli nästa offer. Problemet är att mobbarna blir provocerade av ”ute-gängets” avslappnade beteende, dem känner det ofta som ett hot. Då är det lättare att frysa ut de som inte passar in i deras ram för hur man ska se ut och bete sig.

Hur kan det vara coolt att framstå som en kaxig tonåring? Mobbaren har sin trygghetszon i sitt gäng men om man placerar henom i en grupp som inte känns lika bekväm, kanske endast med ”plugghästar” och där det inte är tufft att hacka ner på andra– vem är han/hon då? Väldigt rädd antagligen och känner sig tvungen att gå in i en ny roll eftersom personen glömt bort förmågan att bara ”vara”.

Det är ju de så kallade ”plugghästarna” som kommer utveckla sitt intellekt och förmodligen få en bra framtid. Ibland är det alltför uppenbart att de ytliga eleverna blivit påverkade av sina föräldrar. Det är inte ovanligt att mobbarnas föräldrar var de som i sin tur bar sig illa åt och hade komplex som de försökte dölja när de var unga. Snälla, låt era barn få utvecklas till mentalt starka individer! Snälla föräldrar, prata aldrig illa om andra personer så att era barn hör det utan fokusera på att kommentera positiva saker så fort ni har möjlighet. På så sätt ger ni barnen ett growth mindset gratis från barnsben. Kommentera aldrig någons utseende på ett negativt sätt. Ditt barn kommer ta efter dig och därmed omedvetet tro att han/hon inte heller är lika mycket värd med mer fett på kroppen (eller vad du som förälder har komplex över).

Du kanske just höjde på ögonbrynet och tänkte att du minsann alltid är noga med att ge ditt barn komplimanger. Vad bra! Men handlar dina komplimanger alltid om ditt barns utseende? Om så är fallet är risken överhängande att du projicerar utseendefixeringen i tidig ålder. Även om så inte är fallet, kommer du troligen föra över dina komplex till ditt barn. Om du är trygg i dig själv bygger du en stark självkänsla hos ditt barn och vice versa. För om du klandrar ner på dig själv samtidigt som du säger fina och kärleksfulla saker till ditt barn, sänder du ut dubbla budskap. Det blir jättekonstigt för barnet – varför skulle jag duga och vara fin men inte mamma/pappa? Barnet kommer omedvetet sluta ta åt sig av dina komplimanger. Självkänslan skapas i barndomen – kom ihåg det!

Hur smart och ”coolt” är det egentligen att slösa bort så mycket pengar på t.ex. kläder bara för det råkar vara ett litet broderat tygmärke? Detta märke är tydligen jätteviktigt för den ytliga personen eftersom hen vill att andra ska se vilken grupp av människor hen vill tillhöra – vilket tyder på att personen borde ta en närmare titt på hur hen ser på dig själv eftersom andras bedömande är så viktigt. Under tiden som mobbarna/inne-gänget lägger energi på att passa in och hålla uppe sin fasad blir de så kallade ”plugghästarna” allt smartare och tryggare i sig själva medan mobbarna istället tappar bort sig själva alltmer – allt för att passa in bland de tuffaste snubbarna i plugget.

Många blundar för denna problematik, b.la. för det inte finns tillräckligt mycket kunskap inom detta område. Om självkänsla/inre hälsa fanns som ett ämne i skolan är jag övertygad om att vi skulle haft betydligt mindre mobbning och en mer harmonisk ungdomstid att tänka tillbaks på och ett mycket härligare samhälle att leva i.

Många människor sätter sitt värde i hur de ser ut och den synen på sig själv fortsätter tills den dag man bestämmer sig för att jobba med att stärka sin självkänsla istället för försvaga den genom att ägna mer energi åt utseendet än insidan. Tyvärr är det många som inte ens påbörjar den inre resan vilket är tråkigt och tittar vi på TV, läser tidningar och jobbar med datorn översköljs vi hela tiden med märkliga modeideal. Modeindustrin tjänar pengar på människors låga självkänsla. Trivs man inte med sig själv försöker man hitta alla möjliga lösningar, både genom dieter och yttre attribut. Självklart finns det många plagg som håller bättre och därför är dyrare, men det är skillnad på att handla för kvalitet eller för märket och utseendets skull. Du vet nog själv vad ditt syfte är när du handlar märkeskläder.

Det är när vi försöker jaga och kämpar för att uppnå lyckan eller när pressen på att vara hälsosam blir en ”hälsostress”, som vi riskerar att bli verkligt olyckliga. Det är inte för att livet är bra som vi är nöjda. Det är precis tvärt om. När vi är nöjda blir livet bra.


Becareful

Kommentera